SAMBASSADEUR - COASTAL AFFAIRS EP

LaFayettes åsikt:

Jag minns fortfarande tydligt första gången jag hörde "Between the lines"; jag låg och halvsov i sängen när P3 i bakgrunden plötsligt spelade den låten och fick mig att yrvaket spärra upp både ögon och öron. I den stunden, och ett tag framöver, kändes det som om Sambassadeur var bandet jag hade väntat på - Ett svenskt indiepopband med stor internationell potential. Men sedan hände tyvärr ingenting...

Ska vi vara ärliga är det först nu, två år senare, de tar nästa steg. Visst, både debutalbumet och de tidigare ep:na var gulliga, men knappast mycket mer. Men iom Coastal Affairs har bandet nu äntligen hittar rätt, och lyckats göra popmusik som känns viktig!

Låtarna känns mer sofistikerade än förut, och något jag framför allt uppskattar är den tydliga och naturliga växelverkan som vuxit fram mellan Daniel P:s och Annas sång. Sättet de använder sig av varandras röster får mig närmast att tänka på Stephin Merritt och Claudia Gonson, och på hur de ofta bygger sin låtar. Det är inget dåligt betyg, och ett bevis om något på att de är påväg att uppnå den där internationella potentialen jag skrev om i början.

Coastal Affairs är bara en fyrspårs-ep, men likväl det absoult bästa tillskottet till den svenska indiepopscenen på hur länge som helst. Jag såg på nyheterna att det kanske är nu i veckan som våren/sommaren på allvar ska komma. Om det nu är visar sig vara sant, känns det bara naturligt att den här ep:n råkar släppas samma vecka.

Weathershows åsikt:

Första gången jag hörde Sambassadeur föll jag handlöst. Jag känner mig fortfarande lite öm. Våren 2004 var Ice and Snow en underbar låt från ett okänt band utan skivkontrakt. Hyllningar på indiefanzines följdes upp av spelningar på popklubbar och när deras första EP Between The Lines släpptes på skivbolaget Labrador ett år senare var vi många som förälskade oss i titelspåret. Sambassadeurs kännetecken har hela tiden varit ovanligt begåvade texter och fina melodier. Alla kan nog känna igen sig i en textrad som it’s my favourite song but I don’t like the crowd.

Nu är Sambassadeur tillbaka med en ny EP. Titeln Coastal Affairs, det fina omslaget och flicknamnstemat för tankarna till The Field Mice. Och på den här EP-skivan låter Sambassadeur också väldigt gulligt och snällt. Lika bra att erkänna det direkt, Sambassadeur är bandet som jag både älskar och hatar. Till min besvikelse delas sången som vanligt mellan Anna och Daniel. Jag är kär i Annas röst men Daniel lyckas aldrig göra mig lika berörd. Och jag blir lite sådär barnsligt ledsen för att Anna inte sjunger allt. Vill ju höra hennes röst.
Men redan i första låten märks det att något är annorlunda. Där det tidigare var tydligt att det bara skulle finnas en röst per låt varvas sången redan på Kate mycket stiligt mellan Anna och Daniel. Vi hör ett band med ett mer utvecklat sound. Förutom att introt till Think Nothing of It låter väldigt likt introt till Song For The Songs av The Concretes låter Sambassadeur mest som sig själva. För min del hade de gärna fått stryka tråkiga Think Nothing of It men allt är förlåtet när Marie börjar spelas upp.

När det är dags att förbereda sig för läsårets sista tentor och ångesten börjar komma krypandes behövs det band som Sambassadeur. Det är värt att gå från föreläsningen i pausen för att istället lägga sig på gräset i parken, sätta på sig hörlurarna och dagdrömma om Kate, Marie och Claudine. Det är äntligen vår och Sambassadeur är här igen. Välkomna tillbaks i mitt liv, jag har saknat er så.