ST. VINCENT - PARIS IS BURNING

Jag känner tydligen mig själv rätt dåligt. Enligt tidigare beräkningar, konstateranden och erfarenheter, borde glättig, glad och poppig musik ta upp precis all min tid, här i junivärmen. Visserligen klarar Lily Allen nästan av att fylla den kvoten men jag känner just nu att jag dras som en magnet till en annan kvinnlig artist. En med mycket mörkare framtoning.

Personen bakom artistnamnet, Annie Clark, är som ni alla vet vanligtvis en av många medlemar i Polyphonic Spree (aaah, just det!) men hon turnerar just nu solo med egna grejer. Personligen hoppas jag att hon fortsätter med det och aldrig mer kliver in i någon Di Leva-mundering.
Jag skulle nu kunna fortsätta med att hon är född och uppvuxen i Texas, men jag postar ju inte det här för att snacka skit om henne..

Paris is Burning är en mörk låt som - utan vara direkt lik annars - har lite av en Beirut-mood. Någon viktigpetter kallde St. Vincent för Nina Simone sjungandes Burt Bacharach-låtar. Poängen finns väl kanske där, men jag vill gärna vara kvar på marken och nöjer mig med att kalla det för en lätt futuristiskt ljudande och vansinnigt snygg låt.
Ta en paus ifrån det glättiga och glada nu!