ISOBEL CAMPBELL - LUND 24 MAJ

En gång i tiden hade Isobel Campbell allt. Isobel var världens bästa sångerska och kanske den vackraste flicka som någonsin existerat. Skriver man en låt som Is It Wicked Not to Care? så behöver man inte göra något mer i sitt liv.

Igår räckte det att titta på publiken för att förstå att allt det där förändrats. Någon i personalen på Mejeriet hade satt fram runda bord och levande ljus för att skapa en mer intim stämning. Tyvärr kändes det mest som jag hamnat på ett taskigt after work. Det kan aldrig bli intimt på ett bra sätt när de närmaste i publiken sitter tio meter från scenen. Det var inte många på plats, högst ett åttiotal betalande.

Isobel spelade mest låtar från senaste skivan The Ballad of Broken Seas. Duetter med andra ord. Som tur var slapp vi Mark Lanegan. Istället stod Eugene Kelly från The Vaselines bredvid Isobel. Han påminde till utseendet om Morrissey och båda hade nog sina bästa år samtidigt.

Time Is Just The Same var den enda klockrena låten under ordinarie set. Lyckligtvis fick vi extranummer och för en gångs skull inte hits som sparats till slutet. Isobel uppmanade oss att sjunga med och sätter sig på sin stol och tar upp sin cello. Tydligen en sång på svenska. Isobel framför Vem kan segla förutan vind med ett uttal väldigt likt finska och för första gången under kvällen kändes det riktigt charmigt. Inför sista numret berättade Isobel att folk inte brukar veta vem Eugene är. Jag anade vad som var på gång. Mycket riktigt spelades The Vaselines gamla popdänga Son of a Gun och den lät faktiskt riktigt bra. Isobels röst kan lyfta vilken låt som helst.