VIOLINS - PINK WATER

Ibland är delarna större en deras bildade summa. Eller åtminstone vissa av dem.

Hur lyssnar man på en skiva som har vissa låtar som får de återstående att kännas som transportsträckor, men inte för att de inte är bra, utan bara för att vissa andra är så mycket bättre? Och när man tycker första halvan av en låt känns seg, enbart pga att man längtar efter att få hoppa/dansa/sjunga/skrika/rysa/gråta till den andra?

Michael Lyons brukade var frontman i bandet Clyde Federal, men han ville börja på nu kula och startade därför Violins. Listan på möjliga influenser är så lång att bandet låter precis som alla andra bra popband du kan tänka dig, men samtidigt som inget av dem. Och däri kanske problemet med Pink Water, deras debut, ligger; man hittar väldigt lätt delar man tycker om, och förbiser de andra, och önskar att hela skivan lätt precis så.

Egentligen skulle jag vilja betygsätta varje låt för sig. Men det får bli någon annan gång.

Besök gärna - Violins Myspace
And for the heck of it också - Clyde Federals Myspace