IMMELMANNS HALVÅR

Alla människor har olika relationer till listor. Många människor säger att man inte ska betygsätta saker och att saker är för olika för att jämföras etc. Jag har aldrig förstått det resonemanget och i mina ögon är det självklart att man kan jämföra Leon med Lejonkungen och surströmming med piggelin. Därför var min första tanke när jag skulle göra min halvårsspecial just listor.

Album



1. Lily Allen - Alright Still
2. The Pipettes - We Are The Pipettes
3. Destroyer - Destroyer's Rubies
4. The Flaming Lips - At War With The Mystics
5. The Divine Comedy - Victory For The Comic Muse
6. Television Personalities - My Dark Places
7. Thom Yorke - The Eraser
8. Half-Handed Cloud - Halos + Lassos
9. Belle and Sebastian - The Life Pursuit
10. Film School - Film School

Problemet med listor är förstås att människor alltid kommer och påpekar att de inte stämmer överens med den objektiva sanningen. Och visst är det så, listor är ju något extremt subjektivt och en människa som fortfarande kan stå för en lista 2 veckor efter att den skrivits är med stor sannolikhet av rätt skral mental hälsa.

Jag tänkte först att jag skulle motivera min albumlista med mina tidiga anglofila tendenser och mitt långvariga förakt för det svenska språket, men egentligen behövs det inte. Precis som det så ofta blir när jag ska skriva listor så blir det ett krig mellan de artister jag älskade för några år sedan, som släppt nya skivor, och de jag älskar nu, som inte släppt gamla skivor. Oberoende av ursprungsland. Men inte helt oberoende av språk.

Låtar

1. TV on the Radio - Wolf Like Me
2. The Pipettes - Because It's Not Love (But It's Still A Feeling)
3. Lily Allen - Take What You Take
4. Destroyer - Painter in your Pocket
5. Half-Handed Cloud - Earth Outside Of Ghost Will Only Be Quicksand + Tongues That Possess The Earth Instead
6. Gnarls Barkley - Smiley Faces
7. Camera Obscura - Lloyd I'm Ready to be Heartbroken
8. Ingenting - Släpp in Solen
9. Katie goes to Tokyo - Unbelievable
10. Elf Power - Come Lie Down With Me (And Sing My Song)

Det sägs att en del människor lyssnar på album och en del på låtar. Jag tillhör utan tvekan kategori ett, främst för att jag inte ofta kommer i kontakt med radioapparater, och de få gånger jag gör det visar jag inte särskilt stort intresse för dem. Trots det har jag en förkärlek för blandband, och jag tror det är oundvikligt att inte få favoritspår på skivor, spår man oundvikligen lyssnar oftare på än andra.

Något som jag tänkt på är dock det faktum att en ojämn skiva kan få låtar att utmärka sig och verka bättre än de annars inte skulle vara. Det säger kanske sig självt, men det är ändå en intressant tanke att en låt kan bli bättre av att omges av blekare diton.

Ett objektivt konstaterande jag kan göra är att 2006 har potential att bli ett riktigt bra musikår, i alla fall enligt mig.