Snuten - Easy

De heter Snuten, och en kille i bandet hade en Arcade Mode-tshirt på sig när de intervjuades i Vice. Där har ni anledningarna till att jag kollade upp det här bandet. Då fick jag reda på att de kommer från Oslo och att det inte är lätt att vara bög. För mer info och låtar, kolla in deras myspace (myspace.com/snuten4eva).

IMMELMANNS HALVÅR

Alla människor har olika relationer till listor. Många människor säger att man inte ska betygsätta saker och att saker är för olika för att jämföras etc. Jag har aldrig förstått det resonemanget och i mina ögon är det självklart att man kan jämföra Leon med Lejonkungen och surströmming med piggelin. Därför var min första tanke när jag skulle göra min halvårsspecial just listor.

Album



1. Lily Allen - Alright Still
2. The Pipettes - We Are The Pipettes
3. Destroyer - Destroyer's Rubies
4. The Flaming Lips - At War With The Mystics
5. The Divine Comedy - Victory For The Comic Muse
6. Television Personalities - My Dark Places
7. Thom Yorke - The Eraser
8. Half-Handed Cloud - Halos + Lassos
9. Belle and Sebastian - The Life Pursuit
10. Film School - Film School

Problemet med listor är förstås att människor alltid kommer och påpekar att de inte stämmer överens med den objektiva sanningen. Och visst är det så, listor är ju något extremt subjektivt och en människa som fortfarande kan stå för en lista 2 veckor efter att den skrivits är med stor sannolikhet av rätt skral mental hälsa.

Jag tänkte först att jag skulle motivera min albumlista med mina tidiga anglofila tendenser och mitt långvariga förakt för det svenska språket, men egentligen behövs det inte. Precis som det så ofta blir när jag ska skriva listor så blir det ett krig mellan de artister jag älskade för några år sedan, som släppt nya skivor, och de jag älskar nu, som inte släppt gamla skivor. Oberoende av ursprungsland. Men inte helt oberoende av språk.

Låtar

1. TV on the Radio - Wolf Like Me
2. The Pipettes - Because It's Not Love (But It's Still A Feeling)
3. Lily Allen - Take What You Take
4. Destroyer - Painter in your Pocket
5. Half-Handed Cloud - Earth Outside Of Ghost Will Only Be Quicksand + Tongues That Possess The Earth Instead
6. Gnarls Barkley - Smiley Faces
7. Camera Obscura - Lloyd I'm Ready to be Heartbroken
8. Ingenting - Släpp in Solen
9. Katie goes to Tokyo - Unbelievable
10. Elf Power - Come Lie Down With Me (And Sing My Song)

Det sägs att en del människor lyssnar på album och en del på låtar. Jag tillhör utan tvekan kategori ett, främst för att jag inte ofta kommer i kontakt med radioapparater, och de få gånger jag gör det visar jag inte särskilt stort intresse för dem. Trots det har jag en förkärlek för blandband, och jag tror det är oundvikligt att inte få favoritspår på skivor, spår man oundvikligen lyssnar oftare på än andra.

Något som jag tänkt på är dock det faktum att en ojämn skiva kan få låtar att utmärka sig och verka bättre än de annars inte skulle vara. Det säger kanske sig självt, men det är ändå en intressant tanke att en låt kan bli bättre av att omges av blekare diton.

Ett objektivt konstaterande jag kan göra är att 2006 har potential att bli ett riktigt bra musikår, i alla fall enligt mig.

Kasabian - Empire

Det här låter precis som man förväntar sig. Det är väldigt, väldigt Kasabian. Rätt bra grejer att förvänta sig inför kommande album.
En smärre besvikelse är dock den medhängande låten på Empire-singeln, Black White, som bara låter riktigt tråkigt. Så den får ni inte ta del av.

Bara det kommer något i stil med I.D igen så är jag glad.

THE KNIFE - ARVIKA 14 JULI

Jag kommer på mig själv med att stå och gapa flera gånger under konserten. Det är nog det enda sätt jag kan beskriva känslan av att se The Knife på en stor utomhusscen (med surroundljud!) en varm sommarkväll. När Olof och Karin kommer in på scen i overaller med upplysta ansiktsmasker och börjar framföra en smått omgjord version av Pass This On är det svårt att hålla hakan på plats. Olof slår på något obestämt med något som ser ut som glowsticks och Karin sjunger så bra att jag börjar undra om det inte är playback, vad det nu skulle spela för roll.

The Knife har tillsammans med Andreas Nilsson (som till vardags spelar gitarr i Silverbullit, gör fina musikvideos och för övrigt syntes på scen innan konserten började) skapat en helhet där varje liten detalj känns genomtänkt. Filmerna som visas i bakgrunden under konserten, de två monstren i varsitt hörn av scenen (den ena spelar speldosa!) och det filmade ansiktet som sjunger Jay-Jay Johansons parti i Marble House för att sedan bli en dödskalle är alla extremt välgjorda. Jag läste nånstans att Andreas arbete är tänkt att ge den känsla en konsert borde ge, för att låta Olof och Karin slippa bidra med den själva. Trots denna grundtanke står The Knife själva för en enormt stor del av konsertupplevelsen; alla rörelser känns välkoreograferande (ibland tar Karin små danssteg!) och deras scennärvaro slår det mesta på festivalen trots att de inte är särskilt erfarna på det området.

Stora delar av Silent Shout avverkas tillsammans med nya versioner av äldre låtar, omgjorda för att passa ihop med Silent Shout-soundet. Långa diskussioner fördes dagen därpå om huruvida den nya versionen av Heartbeats var värdelös eller inte, jag höll mig till den senare gruppen. Originalversionen av låten hade dessutom brutit av väl mycket mot den väldigt jämna ljudbilden. Blandningen känns hur som helst väldigt bra och konserten är lagom lång, Olof och Karin kommer till och med in för ett extranummer innan det är helt slut. Det känns som om festivalen lika gärna hade kunnat sluta där, trots flera fantastiska konserter dagen därpå.

The Knife spelar på några ställen i Europa i augusti, bland annat på Pukkelpop i Belgien (sommarens bästa lineup?). Ska ni dit, missa dem för allt i världen inte. The Knife på scen är värda långt mer än en redlöst salongsberusad kväll på campingen tillsammans med gott sällskap och världens bästa blandband, hur lockande det sistnämnda än kan låta.

PENNY CENTURY - TANGLED UP IN MY SHEETS

Vissa band behöver bara en låt för att övertyga mig. Penny Century är ett sådant band. Om ni har vägarna förbi Storsjöyran så har ni chansen att se dem på deras hemmaplan.

Bandet Penny Century ska inte förväxlas med lo-fi artisten med samma namn. Vi kan väl säga att jag tycker att bandet är bättre...

THE TRIANGLES - I'VE HAD EYES FOR YOU

När jag lyssnade på Tilly and The Wall häromdagen slog det mig att det var väldigt likt något annat jag hört. Det är förstås inte sista gången två band påminner om varandra men den här våren har det hänt så många gånger. Tydligast märks detta om man jämför intron till låtarna Memories (Gentle Touch), Song for the Songs (The Concretes) och Think Nothing of It (Sambassadeur).
Det visade sig att jag tänkte på australienska The Triangles. I've Had Eyes for You är en ny singel från deras kommande skiva som släpps senare i år. Nu tycker jag att The Triangles mest låter som The Charade. Minst sagt förvirrande. Det är nog enklast att bara lyssna och sluta analysera.

The Triangles bjuder på tre låtar från förra albumet Magic Johnson:
The Triangles - Applejack
The Triangles - Let's Replace the Cityscapes
The Triangles - I Am Your Valley

TILLY & THE WALL - RAINBOWS IN THE DARK

Vi har inte varit så duktiga på att uppdatera Indiemaffian i juli. Det finns så mycket annat som händer på sommaren. Det var inte heller tänkt att jag skulle fastna framför datorn ikväll men så fick jag höra en underbar låt. Rainbows in the Dark startar med ett mysigt one, two, three, four. Det här är inte Architecture in Helsinki men de har charmen gemensamt. Det finns säkert jättemycket att säga om bandet Tilly and the Wall fast det får vi ta en annan gång. Jag ska ut och gå en sväng nu innan det är dags att sova för att förbereda sig för en annan solig dag.

Tilly and The Walls debutabum Wild Like Children kan laddas ned gratis från Team Love Records (men fråga mig inte vad som hänt med den första låten). Kanske finner ni er alldeles egna regnbåge i mörkret där.

TENDER TRAP - TALKING BACKWARDS

Amelia Fletcher frontade en gång i tiden ett alldeles underbart tweeband som kallade sig Heavenly. Amelias storhet som sångerska och låtskrivare förstår man kanske bäst genom att lyssna på låten Cool Guitar Boy.

Femton år har passerat och en mindre ocean har runnit under broarna sedan albumet Heavenly vs Satan. Amelia spelar numera i Tender Trap som nyligen släppte sitt andra album. 6 Billion People som helhet är en besvikelse. Lyckligtvis glöms det bort när jag upptäcker pärlor som Talking Backwards och I Would Die For You.

Ratatat - Lex

Ratatats nya album "Classics" släpps den 22:a augusti, men det här är internet och några låtar finns redan ute. Här är en av dem. Varsågod.

THE TIDY UPS - LACK OF NOURISHMENT

Sommar och sol. Smultron och saft. Av någon anledning brukar texter om tweeband nästan alltid vara proppfulla med popklyschor. Kanske för att alla redan vet hur musiken låter.

The Tidy Ups är ursprungligen från Skellefteå men bor numera i Stockholm och Umeå. Vill man vara elak säger man att bandet låter som all annan softpop. Jag säger att The Tidy Ups påminner om Heavenly.

Dizzy Heights är titeln på en EP som bandet släppte i våras. Fyra fina sånger som värmer året om. Lack of Nourishment charmar mig mest. Etthundrafyrtiosex sekunder av lycka.

Bandets framtid tycks vara oviss. Jag läste i en intervju någonstans att de var tveksamma till en fortsättning. Köp Dizzy Heights från fractiondiscs eller direkt från Music Is My Girlfriend så att Tidy Ups förstår hur saknade de kommer bli om de lägger ner!

The Tidy Ups - Dizzy Heights

Molotov Jive - The Luck You Got

Vi har en slags policy här på Indiemaffian - att inte posta upp obskyra lokalband som tips. Men, idag, så hörde jag faktiskt det brokiga Karlstad-bandet Molotov Jive spelas på Morgonpasset i P3 (vilket ändå måste klassas som steget högre jäntemot Popnonstop i kändisskalan). Jag såg det som ett tecken från de högre makterna att visa er vad de går för.
Varsågod, här får ni ett smakprov. Bedömningen får ni göra själva.


Molotov spelar för övrigt på Peace & Love, Arvikafestivalen och i höst även på Debaser.

WEATHERSHOWS HALVÅR

Album:

Första halvåret 2006 kommer jag att minnas som den tid då jag upptäckte Language of Flowers. Visserligen ett drygt år efter deras debutalbum Songs About You men ändå i tid för att få uppleva min mest underbara konsert någonsin. Våren 2006 var också den tid då jag tog farväl av Belle and Sebastian. Det var dags att gå vidare men jag startade inte om här och nu. Jag har ägnat den här våren till att försöka täta mina hål i 2000-talet. Mitt pophjärta slår snabbast till twee och softpop. The Snow Fairies, The Arrogants och Brittle Stars är mina nya favoritband.

Jag har inte tagit mig tid att lyssna på så många nya skivor. För första gången i mitt liv har jag på allvar börjat tröttna på albumkonceptet. Jag har svårt att hålla intresset uppe efter fyrtio minuter med samma skiva. Jag tar inte med så många skivor på min halvårslista eftersom jag vill vara ärlig mot mig själv. Listan toppas av Katie Goes to Tokyo. Hennes debutskiva krävde flera lyssningar men egentligen borde det räcka med två sekunder på hennes hemsida för att fastna. Pröva själva (när detta skrivs går Unbelievable igång automatiskt när man klickar på länken, jag hoppas hon inte ändrar det)! Inför hösten ser jag fram emot nya fullängdare av Laurel Music och Like Honey.

1. Katie Goes to Tokyo - Katie Goes to Tokyo
2. Mates of State - Bringing It Back
3. The Charade - A Real Life Drama
4. The Essex Green - Cannibal Sea
5. My Latest Novel - Wolves
6. The Pipettes - We Are the Pipettes

Låtar:

Sambassadeur skapar trygghet. De finns där varje vår redo att leverera. Coastal Affairs är tydligen bara en EP mellan två album men Marie är ändå det här halvårets bästa låt. För mig personligen betyder textraderna you know we were scientists, every conversation was a test allt. Jag skippar motiveringarna, det här är bara en halvårslista. Lite kul ska jag få ha i december också. Och låtarna nedan talar ändå för sig själva:

1. Sambassadeur - Marie
2. Belle and Sebastian - Another Sunny Day
3. Vapnet - Färjemansleden
4. Camera Obscura - Lloyd, I'm Ready to Be Heartbroken
5. Katie Goes to Tokyo - Until She Breakes
6. The Essex Green - Penny & Jack
7. Firefox Ak - City to City
8. The Charade - My Song to You
9. Rainer Maria - Catastrophe
10. My Latest Novel - Pretty in Panic