2006-06-28

KEITH - FACES

Keith släppte för ungefär ett år sedan sin debut EP och blev lite lagomt kända utanför Manchester för låten Hold that gun, en i mina öron mycket trevlig poplåt. Nu till sommaren kom fullängdaren red thread, som till en början var tänkt som en EP även den, men på grund av oenigheter kring vilka låtar som skulle vara med och inte blev det en fullängdare. Så här i efterhand kanske en EP hade varit bättre, men skivan innehåller några spår som är minst lika trevliga som Hold that gun. Såhär ska gitarrbaserad brittisk pop låta 2006.

Hold that gun

Keiths MySpace



2006-06-23

The Dears - Fear Made The World Go 'Round

Trots att Gang of Losers som kommer i sommar är The Dears fjärde album så var det inte många som hört talas om bandet innan 2004 års No Cities Left. Den orkestrala pop/rock bandet står för har jämförts med The Decemberists och Murray Lightburns röst med Morrisseys, en liknelse som dock kändes mer relevant på No Cities Left, även om det fortfarande finns likheter.

The Dears MySpace



2006-06-22

LIKE HONEY - NEW YORK (DEMO 06)

3 september 2006: Like Honey + The Lucksmiths, Mejeriet, Lund

Jag blev så glad! Egentligen skulle jag bara kolla vilka låtar Like Honey lagt upp på deras myspace och så fick jag se den här fantastiska nyheten.
Jag hörde Like Honey för första gången under en av det här årets sista januarikvällar när de spelade på just Mejeriet. Ironiskt nog satt jag hemma framför datorn alldeles nykär i låten Airport istället för att vara på deras spelning. Det man inte vet har man inte ont av, tills man upptäcker det dagen efter. Istället för att gråta över en missad spelning konstaterade jag att Like Honey - Airport EP var 2006 års bästa skiva. Det tycker jag nog fortfarande. Någon kommer nog att rätta mig och i all välmening påpeka att Airport EP släpptes i oktober 2005. Det förändrar ingenting, Like Honey är ett sådant band som är så mycket större än dumma regler och logiska resonemang.
Melodier och sång betyder mest för mig när jag lyssnar på musik. Kombinera en fantastisk röst med känsla i varje ord som betonas så får du en hyfsad beskrivning av Like Honeys sångerska Johanna Cromnow. Hela tiden i samspel med ett band som skramlar lite lagom med sina instrument, aldrig för mesigt och inte heller tråkigt som softpop kan bli när man är på fel humör. Av resten av bandet utmärker sig Sandra Svensson mest med sina konstiga och underbara syntljud.

New York i versionen ovan är en tidig demo från deras nya fullängdare som kommer när den är klar. Vill man höra mer nytt så får man gå på deras spelningar. Vi ses den 3 september i Emmas Hus på Mejeriet!


Like Honey - For A Reason
Like Honey - Airport

Like Honeys debut-EP So Silent finns på deras hemsida för gratis nedladdning. Myspace är värt ett besök för att få höra Sad Song.



2006-06-20

GOLDEN SMOG - 5-22-02

Ahhhhhhhhhh, alt.country. Finns det något charmigare? Supergruppen Golden Smog, med medlemmar från Jayhawks, Wilco och Soul Asylum, kommer snart med sin nya skiva Another Fine Day. För alla som inte lever med konstiga föreställningar om att country skulle vara dålig musik är det här väldigt goda nyheter, ty gruppens senaste skiva Weird Tales var väldigt bra. Vi bjuder på första singeln, 5-22-02, som man bara vill sjunga med i, om och om igen. Men Kraig Jarret Johnson gör det ganska bra själv också. Another Fine Day släpps i mitten av juli.



MANCHESTER BY THE SEA - LAVENDER

Christine Jewell är en verklig eldsjäl. Tillsammans med maken William Knapp driver hon Skipping Stones Records, ett mycket sympatiskt skivbolag som de själva beskriver med de blygsamma orden we're a small indie label with big ideas.
Christine bär ensam upp sitt skivbolags forum. När ingen annan svarar tenderar trådarna att bli långa monologer. Och entusiasmen stannar inte där. Skipping Stones arrangerar för tredje året i rad Popfest i oktober. Popfestivalen i New England har tidigare år gästats av band som My Favorite och Trembling Blue Stars. Bland höjdpunkterna i årets program märks The Snow Fairies, Pipas, The Besties och återförenade The Orchids.

Det är svårt att förstå att Christine även har ett vanligt jobb att gå till. På fritiden spelar Christine och William också i bandet Manchester by the Sea. De hade passat perfekt på sitt eget skivbolag men de ser ut att leta efter ett annat skivbolag som vill ge ut deras låtar. Till dess får vi nöja oss med mp3or som Lavender. Love and pop, som de själva skulle ha uttryckt det.

Titta gärna in på deras bandsida och myspace.



2006-06-19

HULTSFRED 06

Här kommer en liten reflektion från mig för att jag är så jävla snäll.
Jag tänkte att vi gör så att ni får en lite djupare inblick på de två av mitt tycke bästa konserterna, sedan lite smått och gott om den sämsta konserten och de jag missade.

The Strokes:
OK, jag säger det direkt. Den här kan vara bland de bästa konserter jag någonsin har sett, jag tror det bara är Kraftwerk som toppar den (kom igen, den spelningen på Arvika är historisk). Var man på Hultsfred och missade The Strokes får man skylla sig själv, och allt tjat om att tredje skivan skulle vara kass - fick sitt tillbakavisande här. De gör sig nämligen utmärkta live.

Diverse medier påstog att konserten var medioker, "en helt OK spelning, de var ju packade - med proffsiga".
Sen när blev man dålig på scen för att man är packad? Det är snarare tvärtom. Tänk er.. The Soundtrack Of Our Lives utan en berusad Ebbot på scen. Nej, precis, det fungerar inte, och jag är övertygad om att The Strokes är likadana. De var inte dåliga någonstans. För att inte nämna deras utmärkta klädval och cigaretterna de rökte. Snyggt? O ja.
Fast, det kan dock vara värt att nämna att det tog ett tag innan det gick upp för mig att det faktiskt var The Strokes som spelade. Man tänker inte på hur stort det är förän de drar igång Someday mitt i spelningen.

Oj.

Hela publiken gick igång. Allsång. Underbart.
Direkt efter kommer Last Nite, och man känner att rysningar går genom kroppen. Att det här skulle vara 00-talets viktigaste band är inte något man tvekar på i den stunden.

Det brakar vidare med New York Cops (som för övrigt kanske var det bästa på hela konserten), och i slutet så säger plötsligt Julian något i stil med; "I know this sounds kinda corny, but becaouse we're on the Hawaii-scene and all.. Living On The Edge with Aerosmith!"

Ett skämt, vad annars? Istället spelade de en låt från deras b-sidor som heter just Hawaii, som var helt OK.
Det hela slutar med Take It Or Leave It och jag har aldrig varit lyckligare.

Någonsin.

The Elected:
Såklart så var alla indiepoppare på Hultsfred och såg på The Radio Dept., istället för The Elected. Jag har ingen aning om hur den spelningen var, men den här var helt underbar. Inför en publik på 200 pers så spelade de - efter att inte ha sovit på 1 dygn - med sådan inlevelse och kärlek att man nästan grät.

Egentligen gillar jag inte saker som påminner om country, men The Elected är smått oemotståndliga. Ännu bättre live, såklart.
Det mesta utav materialet man hörde var från deras senaste skiva Sun, sun, sun, vilket är tur eftersom den är bra mycket bättre än den förra. Om jag får nämna det själv - fortfarande årets bästa skiva.

Blake Sennet kan dessutom varit festivalens absolut bästa och mest karismatiska vokalist. Med en hatt på huvudet och en blommönsterinspirerad tröja så var det inte svårt att dra på smilbanden när andra versen av Did Me Good drog igång.

Och bäst av allt; ett gitarrsoloknarkande extra långt nummer av Biggest Star. Alltså, vilket jävla avslut.

The Embassy:
The Embassy suger live, klär sig fult och dricker vin. Begreppet "vi kan bara spela i Göteborg" har aldrig varit mer sant.

De hade ingen som helst kontakt med publiken, vilket var helt otroligt med tanke på vilken respons de fick under konserten. Jag tror att Fredrik, sångaren, sa sammanlagt 7 ord eller så under hela spelningen mellan låtarna. Och det var efter första och sista låten.

Grejen är att de spelar helt OK, men med deras fattiga inlevelse så blev det bara så b. De kom inte ens tillbaka efter att ha blivit riktigt bra inropade. Kaxigt? Snarare löjligt.

Och de spelade inte Boxcar. Tror jag.

Andra konserter som jag såg; Phoenix, I'm From Barcelona, Kalle J, Gnarls Barkley, Diplo vs. A-Trak och Tiger Lou.

Missade konserter som jag helst skulle vilja ha sett men uteblev var..

The Cardigans (jag vet inte varför, men jag såg dem inte).
Babyshambles (jag däckade innan! FAN!).
SMK (jag somnade innan!).

För att förtydliga hur bra The Elected egentligen är så får ni en låt av mig här; Biggest Star.
Tänk er nu detta live, 4 minuter längre och med artister som verkligen älskar att spela inför publik.



2006-06-18

ST. VINCENT - PARIS IS BURNING

Jag känner tydligen mig själv rätt dåligt. Enligt tidigare beräkningar, konstateranden och erfarenheter, borde glättig, glad och poppig musik ta upp precis all min tid, här i junivärmen. Visserligen klarar Lily Allen nästan av att fylla den kvoten men jag känner just nu att jag dras som en magnet till en annan kvinnlig artist. En med mycket mörkare framtoning.

Personen bakom artistnamnet, Annie Clark, är som ni alla vet vanligtvis en av många medlemar i Polyphonic Spree (aaah, just det!) men hon turnerar just nu solo med egna grejer. Personligen hoppas jag att hon fortsätter med det och aldrig mer kliver in i någon Di Leva-mundering.
Jag skulle nu kunna fortsätta med att hon är född och uppvuxen i Texas, men jag postar ju inte det här för att snacka skit om henne..

Paris is Burning är en mörk låt som - utan vara direkt lik annars - har lite av en Beirut-mood. Någon viktigpetter kallde St. Vincent för Nina Simone sjungandes Burt Bacharach-låtar. Poängen finns väl kanske där, men jag vill gärna vara kvar på marken och nöjer mig med att kalla det för en lätt futuristiskt ljudande och vansinnigt snygg låt.
Ta en paus ifrån det glättiga och glada nu!



BEIRUT - PRENZLAURBERG

Att inte Indiemaffian har nämnt något om Zach Condon alias Beirut eller hans fejkade folkmusik på skivan Gulag Orkestar är bara väldigt FEL. Så det måste jag helt enkelt göra något åt, nu på en gång. Istället för att länka till hiten Postcards from Italy, som ni kan få tag på var som helst (och borde få tag på om ni inte redan gjort det), så tänkte jag ge er Prenzlaurberg - ett annat otroligt spår från en av årets bästa skivor. Förhoppningsvis tar sig maffian i kragen snart och fixar en recension också, håll ut till dess.



2006-06-17

SECRET SHINE - ADORED

Det är svårt att överdriva betydelsen av Sarah Records. Den fantastiska katalogen inleddes 1987 med The Sea Urchins. Pristine Christine var så mycket mer än den första låten på ett nytt skivbolag. Inspirerade av The Sea Urchins bildade Jamie Gingell och Scott Purnell bandet Secret Shine i slutet av 1990. De spelade in en trespårsdemo och utan att ha några större förhoppningar skickades den iväg till Sarah Records. Som så många andra sagor slutade även den här lyckligt. I oktober 1991 släpptes Sarah 53, Secret Shine - After Years, en singel som bandet i efterhand faktiskt har beskrivt som själlös.
Samtidigt började Jamie och Scott fascineras av shoegazesoundet. Med medlemmar från det splittrade bandet The Naked Eye blev Secret Shine en kvintett. Banduppsättningen skulle förändras ett antal gånger framöver. Influerade av band som Cocteau Twins, Jesus and Mary Chain och My Bloody Valentine gav Secret Shine ut sin andra Sarahsingel Ephemeral ett halvår senare. Secret Shine släppte totalt fyra singlar (Sarah 53, 61, 71 och 89) och en fullängdare på Sarah Records innan skivbolaget lades ned. Secret Shine gjorde vad de förmodade var deras sista spelning i början av 1996 och det sista kapitlet i bandets historia borde ha varit skrivet.

Efter nio års tystnad är Secret Shine tillbaks. Vi bjuder på Adored som är den bästa låten från Elemental EP som släpptes i februari. En ny EP planeras släppas i september. Vi längtar. September's not so far away

http://www.secretshine.co.uk/



2006-06-16

CHARLATANS - WHEN THE LIGHTS GO OUT IN LONDON

Om Charlatans är ett band som vänder kappan efter vinden, evolverat med tiden eller lett utvecklingen går meningarna isär, men de är i min mening ett av de brittiska pop/rockband som fått för lite uppmärksamhet utanför de brittiska öarna.

Deras nya skiva är tyvärr inte så spännande, men den har en del trevliga spår. When the lights go out in London är ett av dem.



YO LA TENGO - PASS THE HATCHET

I'm Not Afraid of You And I Will Beat Your Ass var inte direkt en albumtitel jag förväntade mig att Yo La Tengo skulle stå bakom. Det är ju det där mysiga och halvskräniga popbandet som det är omöjligt att inte älska. Visserligen har de kommit med underliga titlar förut, men ändå! Allt har dock inte förändrats, för musiken är fortfarande jävligt bra. Ta första spåret, Pass The Hatchet, till exempel. Nästan 10 minuter lång och en enda lång uppvisning i hur man leker med gitarrer på bästa sätt. Lite som Spec BebopI Can Hear The Heart Beating As One (jag sa ju att de har haft underliga titlar!), fast ännu bättre. Yo La Tengo klarar precis som Sonic Youth av att åldras med värdighet. I höst håller förhoppningsvis resten av världen med.



2006-06-14

THE RINSE - NIGHT AT THE RACES


New York-bandet som egentligen inte alls kommer från New York, The Rinse, lade nyligen upp några nya låtar på sin hemsida. En av dem är den driviga Night at the Races, en dansant poplåt som passar sådär fint nu när sommaren verkar komma igång på riktigt. Sen kan jag inte låta bli att ge er deras gamla låt Rollerskating, som jag hörde första gången i vintras och nu får chansen att höra på sommaren, där den hör hemma.

The Rinse - Rollerskating



2006-06-13

OFFICE - DOMINOS


Ne, det har inget med David Brent att göra (haha).
Dominos är något glatt och lättillgängligt passande i sommartider som dessa, en låt speciellt till oss kidz som har lov. Det är alltså varken urhäftigt eller OMG, bara en liten stunds poppig lycka med två tjejer och två killar från Chicago. Något man i och för sig kan komma en bra bit med.

Office färdigställde albumet Q&A redan 2005 men än så länge har inte någon label tagit bandet under sina vingar, det lär dock inte dröja länge.


Office officiella hemsida
Myspace.com



THE FOUNDRY FIELD RECORDINGS - WARNING RAIDS OVER KIEV

För ett tag sedan damp det ner ett brev i vår inkorg som sa vi borde kolla in detta bandet. Jag laddade ner en låt på måfå, men var inte direkt överdrivet imponerad...

Men ibland blir första intrycket fel, och nu tycker jag att The Foundry Field Recordings är helgrymma. De har ett shoegazigt gitarrpop-sound som trots sin lo-fi-uppbyggnad har en väldigt "bred" ljudbild (typ..). Dessutom har många av deras låtar väldigt sofistikerade texter, om allt ifrån kloning till världskrig och annat helskumt man sällan hör i poplåtar.

Kolla in deras debutplatta Prompts/Miscues som släpps idag (13/6)!!

Mer info och låtar



2006-06-12

TIGARAH - FAKE OUT


Jag lyssnar på japansk musik ungefär lika ofta som jag snappar upp spännande musiktips från Anders Nunstedt. Men lyssna nu, det här är riktigt bra grejer. Köp albumet på hennes
hemsida eller kolla bara in den och lyssna på remixerna. Annars gäller hennes Myspace. Ha så jävla kul.



MIDLAKE - YOUNG BRIDE

Den andra maj spelade Flaming Lips i Stockholm. Samma dag var min studentskiva. Jag valde naturligtvis bort konserten - At War With the Mystics var ändå inte en fantastisk skiva. Hade jag dock kunnat gå på konserten pekar mycket på att jag hade uppskattat förbandet mer än huvudakten. Midlake heter ett band som spelar ganska traditionell rock som på deras senaste skiva The Trials of Van Occupanther blandats med ett militärtema. Det är totalt befriat från allt vad coolhet och attityd heter men det är stundtals fruktansvärt bra. Young Bride heter första singeln från skivan som släpps nu i dagarna, och fler låtar går att lyssna på via deras Myspace.



CRYSTAL SKULLS - BABY BOY

Crystal Skulls är definitivt det sämsta indie-bandnamnet på länge. Nog för att man kan plocka två ord rakt från ordlistan och på så vis skapa ett häftigt och alternativt namn, men det finns alltid en gräns. I vilket fall så gör bandet, likt alla mina MP3-tips, lycklig poprock om baby boy och tjejen som försvann i en annan dimension. Allt för att du ska bli lite gladare i tre minuter.


http://www.crystalskullsonline.com/ för mer låtar och information.



2006-06-10

JF ROBITAILLE - MORNING AFTER MORNING

Har vi egentligen inte fått nog av kanadicker nu?
Nä, jag skojar bara; klart vi i inte har. Och så länge de fortsätter att skapa musik värdig epitetet Can-tastic, lär vi heller inte få det.

Killen på bilden är JF Robitaille, och låten Morning After Morning är anledningen till att repeatknappen uppfanns. Ladda ner den nu och lär er vad som menas med att underbart är kort.


Låten kommer ifrån EP:n The Blood In My Body. Mer info finns HÄR



2006-06-08

THE ARROGANTS - BUTTERFLIES

Success to us is being able to play and record good tunes, having cool people like Ed and Jill at Shelflife Records release our CDs, and having people enjoy our music. Success is getting an email from somebody that likes a song. We don't aspire to make money off of this. We never have and probably never will. That's not the point.

Man skulle kunna missta det för ett standardsvar i en vanlig intervju. Det är det inte. The Arrogants är annorlunda. På bandets hemsida bjuder de på samtliga låtar från deras två första EP.
Som promotion för första fullängdaren You've always known when best to say goodbye... la bandet upp en serie onlinesinglar för fri nedladdning. Den fjärde singeln innehåller sången Butterflies som är så fiiin.

Jag borde börja på det där mailet...



2006-06-06

POSTAL BLUE - THE WORLD DOESN'T NEED YOU

18:25 är klockan.
19.6 °C visar termometern (visserligen på solsidan, men ändå).

Jag lyssnar på Postal Blue. I min fantasi har jag ett sommarlov som aldrig tar slut. Ligger på rygg och små vita, lätta moln passerar.

Åhhhh, vad jag saknar det.






2006-06-05

LILY ALLEN - LDN


Jag älskar Lily Allen. En tjej som både är snygg och gör bra musik är på många sätt den ultimata människan. Lily når inte riktigt upp till samma ultimat-klass som Uffie, men hon jobbar på det. Jag spexar därför till det med två låtar istället för en. Egentligen vill jag lägga upp hela jävla skivan, men det blir för flippat. Hennes hemsida är, som det brukar heta, under uppbyggnad. Men HÄR får ni länken att spara i favoriter och sedan besöka varje dag för att kolla om skiten har öppnat.

Lily Allen - Knock Em' Out



2006-06-04

THE VEILS - ADVICE FOR YOUNG MOTHERS TO BE

2004 gjorde Veils Hultsfredsfestivalens bästa spelning, med nästan uteslutande material från debutskivan The Runaway Found. I sommar kommer uppföljaren, Nux Vomica, och den till ära har dom en ny hemsida (som är väldigt fin). Även om NME uppmärksammade The Veils lite så är dom bättre än så, även om Nux Vomica inte känns lika klockren som debuten.



HEADLIGHTS - TV

Sommar, solsken, Stars. När andra spåret på Headlights kommande skiva Kill Them With Kindness sätter igång är det svårt att inte känna precis som när man för första gången hörde Ageless Beauty. Men missförstå mig rätt, det här är inte en simpel kopia. TV är bara nästan, nästan lika bra. Headlights ligger på Polyvinyl och Kill Them With Kindness släpps den 22 augusti. Tur att vi finns, så att ni får höra låten i tid. TV är gjord för sommaren.



2006-06-02

THOM YORKE - BLACK SWAN

I sommar kommer Tchockys nya skiva "The Eraser", Thoms första fullängdare under eget namn och de som gillar Radiohead kommer inte bli besvikna. Här kommer ett smakprov från skivan, men lita på att det kommer komma upp mer om den här skivan närmare release.



If you own copyright to a song posted on this site and wish for it to be removed,
please email us at indiemaffian@gmail.com and we will remove it as soon as possible.